livrädd för att leva, dödsrädd för att dö.
Dagen. vilken underbar höstdag. Solen, löven, vinden, ja höst helt enkelt.
JAG ÄLSKAR HÖST NÄR DEN ÄR SOM IDAG.
Vandrade runt lite i gamlastan, möte upp hampus. Vi åkte båt till djurgården. promenerade tillbaka till gamlastan och åt lunch i stora knasiga fotöljer. fint.
Kvällen har spenderats i biosalongen. älskar bio. Den här gången blev det allt för min syster, och vilken helt fantastisk film det var. Så innerlig och äkta.
Men så kommer de där känslorna som jag så desperat försöker bli av med. De där känslorna som innebär sjukhus, svåra telefonsamtal, ovisheten av att bara stå och se på. Se på när den man älskar så mycket kämpar för livet och själv stå hjälplös bredvid och det finns inget som kan göra det bättre. Det finns inget du kan göra, pengar, makt, ingenting kan förhindra det som händer. Denna jävla känsla av hjälplöshet. Jag glömmer vissa dagar, lever som att allt är som vanligt, som att livet ditt inte är sårbart. Medan jag andra dagar bara vill skrika, vill slå någon, vill skapa någon slags rättvisa. Jag vill bara att du ska vara frisk. Jag har så svårt att vissa dagar bara acceptera sanningen. Som idag, efter att ha sett den här filmen. Jag är så rädd, livrädd att få fler samtal och sen stå där hjälplös igen. Jag kan inte prata med dig inte med någon, vågar inte, försöker vara stark. För mig eller för dig, ja vet inte, jag försöker bara vara stark. Och här lever jag i någon slags låtsasvärld, för att göra det lätt. Lätt för mig att leva utan att behöva känna. Herregud vad patetiskt, du är så stark och jag är så svag. Du är min hjälte. Alltid.
Jag vet inte varför jag skriver om det, kanske för jag inte kan prata om det. Hittar inga ord för dessa känslor. Jag antar att vara rädd är lättast under tystnad.
JAG ÄLSKAR HÖST NÄR DEN ÄR SOM IDAG.
Vandrade runt lite i gamlastan, möte upp hampus. Vi åkte båt till djurgården. promenerade tillbaka till gamlastan och åt lunch i stora knasiga fotöljer. fint.
Kvällen har spenderats i biosalongen. älskar bio. Den här gången blev det allt för min syster, och vilken helt fantastisk film det var. Så innerlig och äkta.
Men så kommer de där känslorna som jag så desperat försöker bli av med. De där känslorna som innebär sjukhus, svåra telefonsamtal, ovisheten av att bara stå och se på. Se på när den man älskar så mycket kämpar för livet och själv stå hjälplös bredvid och det finns inget som kan göra det bättre. Det finns inget du kan göra, pengar, makt, ingenting kan förhindra det som händer. Denna jävla känsla av hjälplöshet. Jag glömmer vissa dagar, lever som att allt är som vanligt, som att livet ditt inte är sårbart. Medan jag andra dagar bara vill skrika, vill slå någon, vill skapa någon slags rättvisa. Jag vill bara att du ska vara frisk. Jag har så svårt att vissa dagar bara acceptera sanningen. Som idag, efter att ha sett den här filmen. Jag är så rädd, livrädd att få fler samtal och sen stå där hjälplös igen. Jag kan inte prata med dig inte med någon, vågar inte, försöker vara stark. För mig eller för dig, ja vet inte, jag försöker bara vara stark. Och här lever jag i någon slags låtsasvärld, för att göra det lätt. Lätt för mig att leva utan att behöva känna. Herregud vad patetiskt, du är så stark och jag är så svag. Du är min hjälte. Alltid.
Jag vet inte varför jag skriver om det, kanske för jag inte kan prata om det. Hittar inga ord för dessa känslor. Jag antar att vara rädd är lättast under tystnad.
balkongen är min räddning.
idag när febern slog till tog jag medmig datorn ut på balkongen. där var det svalt och skönt. och orden har äntligen kommit tillbaka. dock får de mig att tänka på sånt jag helst vill glömma. men jag är glad att jag fått tillbaka lusten för att skriva. mindre glad är jag över att vara sjuk. imorgon ska jag besegra det sjuka och ta mig in till staden. där ska jag titta efter den perfekta mössan, så jag inte blir något mer sjuk, och sen träffa hampuz som är på besök. nu ska jag sova bort det sjuka så jag orkar med morgondagen och bli något slags roligt sällskap att hänga med. lycka till. tada.
om sånt som är mindre förtjusande.
och så kom febern på besök. typiskt.
nu ska jag gå och drömma om kramar, stränder, fina tavlor och kanske en och annan puss.
in i drömens värld. godnatt.
nu ska jag gå och drömma om kramar, stränder, fina tavlor och kanske en och annan puss.
in i drömens värld. godnatt.
när verkligheten rasar. vem är jag då?
Jag har lite svårt att se ljuset. ser inte något ljus över huvudtaget faktiskt.
Jag, Sara Sofia Lindberg, finns någonstans långt där inne.
Men just nu skulle jag inte ens kalla mig själv människa.
Zandra, min finaste förtjusande bästa vän.
London blir hennes nya adress imorgon och om ca tre veckor hälsar jag på.
Och, du klarar dig så fint. du är starkare än du tror.
och jag skulle ge dig varje tår jag har bara för att du ska få gråta ut allt som gör ont.
hjärta.
(jag skriver mer nån gång, när jag inte jobbar. dvs aldrig. fan)
Jag, Sara Sofia Lindberg, finns någonstans långt där inne.
Men just nu skulle jag inte ens kalla mig själv människa.
Zandra, min finaste förtjusande bästa vän.
London blir hennes nya adress imorgon och om ca tre veckor hälsar jag på.
Och, du klarar dig så fint. du är starkare än du tror.
och jag skulle ge dig varje tår jag har bara för att du ska få gråta ut allt som gör ont.
hjärta.
(jag skriver mer nån gång, när jag inte jobbar. dvs aldrig. fan)
Fröken HÖST är nog här från och med idag.
Idag kändes det inte som att solen gick upp. Det var en sån stark känsla av höst att det verkligen kändes långt inne i kroppen. Den där höstsjälen har vaknat till liv och jag är nog redo. Jag har ju mina älskade höstskor.
Men något jag inte har är min rosa kalender som ligger hemma i Örebro. Och jag har sprungit runt i hela stockholm för att hitta en ny. jag hittar ingen. jag får väl fortsätta att vara halv. Kalendern är den som får mitt liv att fungera så det vore bra med en ny snarast.
Jag dricker vaniljte, hösten är här. på riktigt.
Nu ska jag måla lite.
PS. Elin och Z. Vilka pärlor. Guld.
Men något jag inte har är min rosa kalender som ligger hemma i Örebro. Och jag har sprungit runt i hela stockholm för att hitta en ny. jag hittar ingen. jag får väl fortsätta att vara halv. Kalendern är den som får mitt liv att fungera så det vore bra med en ny snarast.
Jag dricker vaniljte, hösten är här. på riktigt.
Nu ska jag måla lite.
PS. Elin och Z. Vilka pärlor. Guld.
drip drop teardrop.
Jag gråter aldrig till böcker eller filmer. så är det bara.
Cecilia gråter aldrig. så är det bara.
Men undantag kan göras.
Det finns en film och en bok som jag gråter till.
Filmen, pojken i randig pyjamas.
Boken, en himmel för Elliot.
Nu har jag precis läst ut den för tredje gången och den är så himla fin,
helt underbart. Cecilia gråter till den här boken.
Så det är ett undantag, den är för fin så den blir ett undantag.
Nu har jag varit hemma över helgen. Örebro, min stad.
Det var iallafall det en gång i tiden.
Nu, jag tappade bort känslan för några år sen.
Varje gång nya hus, nya gator. Ja, det örebro som var mitt finns inte längre.
Men min familj finns här, därav mitt örebro.
lite bilder.
Söta Gustav kom. vi blåste bubblor.
Mammas fina dalahästar som hon får när hon är ute och reser med jobbet.
Puss!
Vår söta mini kamera.
Den står på en hylla framför ett fotografi på en mini-jag.
Fick parfym av mor, är den inte förtjusande så säg.
Köpte en ny berlock till mitt halsband.
Mitt fina klockur.
Min underbara katt.
Nu sitter jag med kaffet och borde ta tag i packningen.
Har hittat mina förtjusande höstskor. jag älskar dem.
Och innan jag sätter mig på tåget ska jag plocka äpplen i trädgården.
Det är vardag, en fantastisk vardag.
Cecilia gråter aldrig. så är det bara.
Men undantag kan göras.
Det finns en film och en bok som jag gråter till.
Filmen, pojken i randig pyjamas.
Boken, en himmel för Elliot.
Nu har jag precis läst ut den för tredje gången och den är så himla fin,
helt underbart. Cecilia gråter till den här boken.
Så det är ett undantag, den är för fin så den blir ett undantag.
Nu har jag varit hemma över helgen. Örebro, min stad.
Det var iallafall det en gång i tiden.
Nu, jag tappade bort känslan för några år sen.
Varje gång nya hus, nya gator. Ja, det örebro som var mitt finns inte längre.
Men min familj finns här, därav mitt örebro.
lite bilder.
Söta Gustav kom. vi blåste bubblor.
Mammas fina dalahästar som hon får när hon är ute och reser med jobbet.
Puss!
Vår söta mini kamera.
Den står på en hylla framför ett fotografi på en mini-jag.
Fick parfym av mor, är den inte förtjusande så säg.
Köpte en ny berlock till mitt halsband.
Mitt fina klockur.
Min underbara katt.
Nu sitter jag med kaffet och borde ta tag i packningen.
Har hittat mina förtjusande höstskor. jag älskar dem.
Och innan jag sätter mig på tåget ska jag plocka äpplen i trädgården.
Det är vardag, en fantastisk vardag.
Jag antar att det är höst nu.
Jag vet inte vad som händer, jag tycks missa allt. Fast ändå är jag så närvarande.
Jag frågar mig fortfarande vart maj och våren tog vägen. Vart tog sommaren vägen.
Jag vet inte. åh vad det känns betungande. Men hösten tycks vara här nu, så jag får väl
se till att ta vara på den från första början den här gången.
Jag orkar inte fråga vart tiden tog vägen. Jag har nog med att fråga mig själv vart du tog vägen.
Imorgon åker jag till Örebro. Till min fina familj och min förtjusande Zandra.
Jag tänkte fårga hår (inte rött än, inte redo) gå på bio med mammi, baka kaka till pappa.
Planera NewYork. wii. Och bara njuta av att vara hemma. Få hemlagad mat. Ljuvligt.
Den här veckan har som vanligt gått galet fort. Jag har sytt en massa. En balklänning. en vanlig klänning och två kjolar. ih det är så kul.
Jag har dock inte träffat så mycket folk som jag kanske hade hoppats på. förlorade kramar.
men jag har fått mig ganska många också. jaja. Veckan har varit fin.
Och jag kom just på vad jag drömde, den bara kom upp i huvudet igen.
Fint.
Gotland är för himla fint. på våren. nu är det höst. förtjusande.
Jag frågar mig fortfarande vart maj och våren tog vägen. Vart tog sommaren vägen.
Jag vet inte. åh vad det känns betungande. Men hösten tycks vara här nu, så jag får väl
se till att ta vara på den från första början den här gången.
Jag orkar inte fråga vart tiden tog vägen. Jag har nog med att fråga mig själv vart du tog vägen.
Imorgon åker jag till Örebro. Till min fina familj och min förtjusande Zandra.
Jag tänkte fårga hår (inte rött än, inte redo) gå på bio med mammi, baka kaka till pappa.
Planera NewYork. wii. Och bara njuta av att vara hemma. Få hemlagad mat. Ljuvligt.
Den här veckan har som vanligt gått galet fort. Jag har sytt en massa. En balklänning. en vanlig klänning och två kjolar. ih det är så kul.
Jag har dock inte träffat så mycket folk som jag kanske hade hoppats på. förlorade kramar.
men jag har fått mig ganska många också. jaja. Veckan har varit fin.
Och jag kom just på vad jag drömde, den bara kom upp i huvudet igen.
Fint.
Gotland är för himla fint. på våren. nu är det höst. förtjusande.
Hösten ser så ljus ut i min kalender.
JAG HAR BOKAT LONDON IDAG. wii. 18-22 oktober. underbart.
Hela dagen är förtjusande. jag är ju ledig. puss.
Hela dagen är förtjusande. jag är ju ledig. puss.
söndagsångest.
söndag. Ingenting gjort. Ångesten är total.
Jag längtar så efter helgen då jag ska till örebro.
Veckan kommer bli bra. mycket ledigt vilket är skönt, för sinnet och ryggen.
jag vill så gärna boka london nu. så imorgon gör jag nog det. fint.
gårkvällen var mycket trevlig, emma A bjöd på godsaker.
Sen blev det lite otipat en spontan utkväll på debaser slussen med ida, johanna, emma och lucas.
Kvällen slutade i köket med falk å lucas. Det efter en galen bilresa med ljuvsång från baksätet.
snällalbin hämtade oss. yay.
veckans mål: sy upp en hel massa gamla tyger som tar plats.
Jag längtar så efter helgen då jag ska till örebro.
Veckan kommer bli bra. mycket ledigt vilket är skönt, för sinnet och ryggen.
jag vill så gärna boka london nu. så imorgon gör jag nog det. fint.
gårkvällen var mycket trevlig, emma A bjöd på godsaker.
Sen blev det lite otipat en spontan utkväll på debaser slussen med ida, johanna, emma och lucas.
Kvällen slutade i köket med falk å lucas. Det efter en galen bilresa med ljuvsång från baksätet.
snällalbin hämtade oss. yay.
veckans mål: sy upp en hel massa gamla tyger som tar plats.
kärleksbrev. en sån fin ironi.
Sitter hemma hos finaste Cecilia på Dalagatan. Kaffet är snart klart och Cat Power spelas ur högtalarna. Ikväll blir det middag hemma hos Albertsson. Fint.
Igår blev ja bjuden på bio av söta Ida, det blev prinsessa som var en rarfilm.
Sen lite öl på en urmysig liten pub. Hon är den som är närmast fast mest saknad.
Men hon har den där platsen i hjärtat som bara några få kommer åt.
En liten lista kommer här på det finaste just nu:
Fåglar- allt är så fint med fåglar. jag bara tycker att fåglar är fantastiska.
Flamingosar är underbara, och det finns ett ljusspel på lagerhouse.
Det är det som står överst på min önskelista till jul.
Klockor- fina gamla ur. kan ni tänka er något finare. Tid är ju fint på sitt sätt. Och något vackert som visar tiden är ju likt något som är fulländat. Jag har två gamla ur som jag fått i present av mn morbror. De var min morfars far. Den finaste present jag någonsin fått av mi morbror.
Ballonger- Luftballong, det är min flickdröm. Tänk att få åka luftballong över ett sommarstockholm. Det är en dröm i sig att bara se en luftballong. Alla andra små ballonger är också fina. Som på barnkalas. så fint.
Sen finns det ju så otroligt mycket annat som är fint. Som fiskehamnar, sjömän, vår, mössor, pannkakor med hallonsylt, plastrosor, tekoppar, brev. ja, brev är nästan finast.
Jag har en bok med en massa käleksbrev, som aldrig,verkligen aldrig kommer att postas. En gång var det så nära, herregud, så otrolig nära. Det var nog det klokaste beslut jag gjort. Att lämna boken hemma.
Jag fick ett kärleksbrev, en gång för längesen. Det var massa parfym på och pappret var rosa. Det var kärlek när den var som bäst. När man var tolv år. Ironi.
Igår blev ja bjuden på bio av söta Ida, det blev prinsessa som var en rarfilm.
Sen lite öl på en urmysig liten pub. Hon är den som är närmast fast mest saknad.
Men hon har den där platsen i hjärtat som bara några få kommer åt.
En liten lista kommer här på det finaste just nu:
Fåglar- allt är så fint med fåglar. jag bara tycker att fåglar är fantastiska.
Flamingosar är underbara, och det finns ett ljusspel på lagerhouse.
Det är det som står överst på min önskelista till jul.
Klockor- fina gamla ur. kan ni tänka er något finare. Tid är ju fint på sitt sätt. Och något vackert som visar tiden är ju likt något som är fulländat. Jag har två gamla ur som jag fått i present av mn morbror. De var min morfars far. Den finaste present jag någonsin fått av mi morbror.
Ballonger- Luftballong, det är min flickdröm. Tänk att få åka luftballong över ett sommarstockholm. Det är en dröm i sig att bara se en luftballong. Alla andra små ballonger är också fina. Som på barnkalas. så fint.
Sen finns det ju så otroligt mycket annat som är fint. Som fiskehamnar, sjömän, vår, mössor, pannkakor med hallonsylt, plastrosor, tekoppar, brev. ja, brev är nästan finast.
Jag har en bok med en massa käleksbrev, som aldrig,verkligen aldrig kommer att postas. En gång var det så nära, herregud, så otrolig nära. Det var nog det klokaste beslut jag gjort. Att lämna boken hemma.
Jag fick ett kärleksbrev, en gång för längesen. Det var massa parfym på och pappret var rosa. Det var kärlek när den var som bäst. När man var tolv år. Ironi.
den elfte september.
om jag vill bli på glatt humör och mätt.
då kollar jag på håkan i dom kallar oss artister och äter pannkakor.
ironi.
Sjukskriven från ica. det ligger en så tryckande känsla av ironi över detta att det blir lite tragiskt.
japp. den gör ont. och jag har mig själv att tacka. fel jobb som även utförs på fel sätt.
But still, så här skulle det ju aldrig bli igen. jag slutade ju med den där bollleken. jaja.
Jag tröstar mig med att skratta åt idol, lyssna på tingsek och läsa tidningar.
och inatt sov jag inte på golvet. Vilket är ett STORT plus.
Igår var jag, holm och ida på bio.
Vi såg the september issu. den var inte jättebra men kul att ha sett.
Den här hösten kommer bli en biohöst utan dess like. mysigt.
Idag är det fredag. jag sitter på biblioteket och funderat på hur helgen kommer se ut.
Antagligen blir det inte jobb. en middag hos emma A och Johanna söta har sagt att hon ska
baka mortotskaka på söndag. ih. jag längtar.
en annan dag är jag gladare. puss.
japp. den gör ont. och jag har mig själv att tacka. fel jobb som även utförs på fel sätt.
But still, så här skulle det ju aldrig bli igen. jag slutade ju med den där bollleken. jaja.
Jag tröstar mig med att skratta åt idol, lyssna på tingsek och läsa tidningar.
och inatt sov jag inte på golvet. Vilket är ett STORT plus.
Igår var jag, holm och ida på bio.
Vi såg the september issu. den var inte jättebra men kul att ha sett.
Den här hösten kommer bli en biohöst utan dess like. mysigt.
Idag är det fredag. jag sitter på biblioteket och funderat på hur helgen kommer se ut.
Antagligen blir det inte jobb. en middag hos emma A och Johanna söta har sagt att hon ska
baka mortotskaka på söndag. ih. jag längtar.
en annan dag är jag gladare. puss.
faaaaaan
jaha då kom dagen jag trodde jag skulle slippa.
dagen då hela jävla vardagen blir kaos.
dagen då att knyta conversen är en fysisk omöjlighet.
dagen då smärta fick en ny innerbörd.
ja, jag har pajat ryggen ingen.
dagen då hela jävla vardagen blir kaos.
dagen då att knyta conversen är en fysisk omöjlighet.
dagen då smärta fick en ny innerbörd.
ja, jag har pajat ryggen ingen.
en sommar sol i en höstsjäl.
Solen värmer. det är den nionde i nionde tvåtusennio.
Jag har ändrat min själ. tagit av klänningen för jeansen. sorgligt?
Inte alls, klänningen kommer vara på hela hösten. hela vintern.
Jag ska stå på flygplatser världen över, i klänning ska jag gå på ett flyg
som tar mig ifrån det där som jag inte orkar bära på.
det som inte väger något men som ändå är så tungt.
om jag tog det med mig skulle det inte märkas på väskans vikt,
det ligger inte i väskan.
det sitter liksom där inne, det hade blivit för tungt för mig att andas om jag tog det med mig.
Jag lämnar det hemma, tar med det fina som inte väger i väskan eller där inne.
Lämnar det för ett tag, få lite ro i en höstsjäl.
Jag ska gå av flyg. Mötas av nya vyer. Se ansikten jag aldrig sett förr.
Ta fotografier på sånt som är fint, på leénden, på hus med stora fönster, på marknader där färgglada koftor säljs.
Svartvit. Jag ska fotografera leénden i svartvit. Inte de färgglada koftorna.
Gå och lyssna på människor som pratar på andra språk än jag. Det ska jag göra.
Sitta med starbuckskaffe och skriva i min bok. Det ser jag fram emot.
Köpa julklappar i oktober, så fint.
Jag har en längtan inom mig efter det som finns så långt borta att cykeln inte klarar av att ta mig dit. Kanske inte bilen heller.
Det kommer bli fint att kliva av ett flyg dagen innan första advent. Samma sara, kanske samma skor. Men med en kamera fylld av leénden tagna i svartvit i en stad som ligger långt borta. New york.
Staden jag så innerligt vill se.
Landet där den fina Elin leker med barn och den så rara Karin spelar boll.
Mor Carina. Vän Zandra.
Båda tar resväskan, packar för två månader i London.
Den första till en liten stad med en park med hjortar. fint.
För att bygga upp en affär och göra den fin. Jag är stolt över dig mamma.
Flyget mot mor går förhoppningsvis i vinter. i december.
Den andra till London city för att hitta en lägenhet och ett jobb.
För att så modigt se hur man lever där. och hon dricker inte kaffe.
För tänk, det finns så mycket som lockar med den där staden.
Flyget mot vännen går den 17 oktober. mitt i hösten.
It's not the place it's the distance
that makes the call. -Tiger lou.
Jag har ändrat min själ. tagit av klänningen för jeansen. sorgligt?
Inte alls, klänningen kommer vara på hela hösten. hela vintern.
Jag ska stå på flygplatser världen över, i klänning ska jag gå på ett flyg
som tar mig ifrån det där som jag inte orkar bära på.
det som inte väger något men som ändå är så tungt.
om jag tog det med mig skulle det inte märkas på väskans vikt,
det ligger inte i väskan.
det sitter liksom där inne, det hade blivit för tungt för mig att andas om jag tog det med mig.
Jag lämnar det hemma, tar med det fina som inte väger i väskan eller där inne.
Lämnar det för ett tag, få lite ro i en höstsjäl.
Jag ska gå av flyg. Mötas av nya vyer. Se ansikten jag aldrig sett förr.
Ta fotografier på sånt som är fint, på leénden, på hus med stora fönster, på marknader där färgglada koftor säljs.
Svartvit. Jag ska fotografera leénden i svartvit. Inte de färgglada koftorna.
Gå och lyssna på människor som pratar på andra språk än jag. Det ska jag göra.
Sitta med starbuckskaffe och skriva i min bok. Det ser jag fram emot.
Köpa julklappar i oktober, så fint.
Jag har en längtan inom mig efter det som finns så långt borta att cykeln inte klarar av att ta mig dit. Kanske inte bilen heller.
Det kommer bli fint att kliva av ett flyg dagen innan första advent. Samma sara, kanske samma skor. Men med en kamera fylld av leénden tagna i svartvit i en stad som ligger långt borta. New york.
Staden jag så innerligt vill se.
Landet där den fina Elin leker med barn och den så rara Karin spelar boll.
Mor Carina. Vän Zandra.
Båda tar resväskan, packar för två månader i London.
Den första till en liten stad med en park med hjortar. fint.
För att bygga upp en affär och göra den fin. Jag är stolt över dig mamma.
Flyget mot mor går förhoppningsvis i vinter. i december.
Den andra till London city för att hitta en lägenhet och ett jobb.
För att så modigt se hur man lever där. och hon dricker inte kaffe.
För tänk, det finns så mycket som lockar med den där staden.
Flyget mot vännen går den 17 oktober. mitt i hösten.
It's not the place it's the distance
that makes the call. -Tiger lou.
jag vill ha dig nu som jag hade dig förut.
ibland får jag en sån hjärtskärande känsla av hjärtesorg.
genom tvrutan.
såklart har han glasögon och en gitarr.
min första idol-crush. och jag har inte ens hört sången. ta-daaaaa!
fniss.
och världen förtjänar inte dig.
Måndag. Ledig. Det är allt bra.
Jag tog med mig min dagbok och åkte in till city för att göra något som jag sedan glömde bort. Så jag åkte hem igen, men staden är alltid fin dagar som denna, när solen skiner över stockholm, när man från götgatans top ser globen som ser ut som en stor snöboll. jag letar efter den perfekta mössan.
Jag letar biljetter till london.
Jag lämnar sverige den 17 okt. det blir fint de, att se sverige försvinna genom de små flygplansfönstren.
Det är vad jag behöver. Och New york är bokat.
Jag lämnar sverigen ännu en gång den 20 nov. de blir fint, om inte finast.
Idag undrar jag om jag kommer få kramas i höst, om jag kommer få stå med ett par fina höstskor på en massa färgglada löv och kyssas i höstnatten. det är vad jag undrar idag.
Jag tog med mig min dagbok och åkte in till city för att göra något som jag sedan glömde bort. Så jag åkte hem igen, men staden är alltid fin dagar som denna, när solen skiner över stockholm, när man från götgatans top ser globen som ser ut som en stor snöboll. jag letar efter den perfekta mössan.
Jag letar biljetter till london.
Jag lämnar sverige den 17 okt. det blir fint de, att se sverige försvinna genom de små flygplansfönstren.
Det är vad jag behöver. Och New york är bokat.
Jag lämnar sverigen ännu en gång den 20 nov. de blir fint, om inte finast.
Idag undrar jag om jag kommer få kramas i höst, om jag kommer få stå med ett par fina höstskor på en massa färgglada löv och kyssas i höstnatten. det är vad jag undrar idag.
jag lyssnar på fina Tiger lou låtar idag.
Håkan Hellström.
Hatten av för sveriges vackraste artist. på alla sätt.
orden räcker inte riktigt till. Det var bland det finaste på länge.
När den magiske göteborgaren berättar att det här blir en av de sista spelningarna tänker jag att det är värt allt att stå och trängas, bli trampad på, smärta i rygg och knä. Ja det var fan värt allt. Hurrican var helt fantastisk, det var känsla utom dess like. Och hela gårdagen gick jag runt och nynade på hurricane, som är skriven till bästa vännen, gittarristen. På drottningatan, mitt i refrängen går hurricane förbi med gittarrist numer två. Sånt är fint.
Att få vara i Göteborg den artonde september, hjälp vad jag vill.
orden räcker inte riktigt till. Det var bland det finaste på länge.
När den magiske göteborgaren berättar att det här blir en av de sista spelningarna tänker jag att det är värt allt att stå och trängas, bli trampad på, smärta i rygg och knä. Ja det var fan värt allt. Hurrican var helt fantastisk, det var känsla utom dess like. Och hela gårdagen gick jag runt och nynade på hurricane, som är skriven till bästa vännen, gittarristen. På drottningatan, mitt i refrängen går hurricane förbi med gittarrist numer två. Sånt är fint.
Att få vara i Göteborg den artonde september, hjälp vad jag vill.
Den sjätte.
Aldrig trodde jag väl att jag skulle få dansa till Aqua igen.
Den trejde.
tredje september och jag undrar vart sommaren tog vägen. Jag vill bara ha det som varit, ha den där dagen vid strandren en dag till.
Jag är just nu ganska trasig, jag vet inte vem jag är, jag tappade bort mig själv någonstans mellan juli och augusti. jag tror att en del av mig är kvar vid fiskehamnen på öland. sittandes med en skrivbok i handen. jag gjorde ett försök att fånga ett ögonblick. det gick inte. jag försökte fånga en känsla av lycka. jag lyckades inte.
jag var lycklig där. jag är lycklig nu, men inte riktigt samma.
den känslan av att vara helt lycklig, sådär lycklig att man bara ler.
åh vad jag bara vill härifrån. mest bara ifrån jobbet som gör mig till någon slags bitter ilsken människa.
bara ta mig hand och ta mig härifrån.
"Mister, visa mig den maximala hastigheten!
Vart du vill, så fort du kan.
Håkan hellström imrogn på grönan kommer bli fint!
Jag är just nu ganska trasig, jag vet inte vem jag är, jag tappade bort mig själv någonstans mellan juli och augusti. jag tror att en del av mig är kvar vid fiskehamnen på öland. sittandes med en skrivbok i handen. jag gjorde ett försök att fånga ett ögonblick. det gick inte. jag försökte fånga en känsla av lycka. jag lyckades inte.
jag var lycklig där. jag är lycklig nu, men inte riktigt samma.
den känslan av att vara helt lycklig, sådär lycklig att man bara ler.
åh vad jag bara vill härifrån. mest bara ifrån jobbet som gör mig till någon slags bitter ilsken människa.
bara ta mig hand och ta mig härifrån.
"Mister, visa mig den maximala hastigheten!
Vart du vill, så fort du kan.
Håkan hellström imrogn på grönan kommer bli fint!
jag är tillbaka i verkligheten igen.
Äntligen är jag och musiken tillsammans igen.
Det har jag snällaste i världen hampuz att tacka. yay.
Spotify finns nu på min dator och jag lysssnar sönder tingsek lite till.
Jag ska nog erbjuda mig att bära all packning när vi cykelsemestrar på öland. haha.
kanske inte förresten. den får stig ta på sig! Lalala.
Stig är det bästa namnet som finns. alla mina bra saker heter stig.
Även hampus cykel och klevas nalle har fått det fina namnet.
Min bästa stig är min symaskin som just nu syr en höstkjol som jag ska ha på kalaset hos farmor på lördag.
puss!
Jag vet att alla tror att, om himlen finns är jag förlorad.
Musiken, det är så jag minns.
Den där låten, det är så jag minns hur det kändes att vara din, hur det kändes att vara helt fantastiskt glad och helt förkrossad, trasig. En låt på radion, en helt vanlig måndags morgon kan få en hel enorm känsla att flytta tillbaka in i kroppen. Låta den röra runt lite för att efter cirka tre minuter senare vara borta. Eller så kommer den på en buss en kväll och just den där låter som är så hjärtskärande fin får tårar, från ingenstans, att börja hitta ur tårkanalen. Jag känner så mycket för musiken. Det är ibland det svåraste att gå igenom, musik som har de obehagliga känslorna. Känslor av ensamhet, av att vara trasig. och jag vågar inte skrika, inte ens prata.
Den här morgonen delade jag med mig av dessa känslorna till emma, sötsaken.
Och hon är ju bara för himla fin, hon kände precis samma som jag, fast min musik är hennes hårspray.
Just den där rosa hårsprayslukten får tillbaka minnen av total dimma. oj så fint.
Emma är nog den mest poetiska lilla vän jag har, fast jag vet inte om hon vet det. Galet fina fotografier tar hon också. Hon ska få lära mig när jag köper en ny kamera.
