.

Dagen. vilken underbar höstdag. Solen, löven, vinden, ja höst helt enkelt.
JAG ÄLSKAR HÖST NÄR DEN ÄR SOM IDAG.
Vandrade runt lite i gamlastan, möte upp hampus. Vi åkte båt till djurgården. promenerade tillbaka till gamlastan och åt lunch i stora knasiga fotöljer. fint.
Kvällen har spenderats i biosalongen. älskar bio. Den här gången blev det allt för min syster, och vilken helt fantastisk film det var. Så innerlig och äkta.

Men så kommer de där känslorna som jag så desperat försöker bli av med. De där känslorna som innebär sjukhus, svåra telefonsamtal, ovisheten av att bara stå och se på. Se på när den man älskar så mycket kämpar för livet och själv stå hjälplös bredvid och det finns inget som kan göra det bättre. Det finns inget du kan göra, pengar, makt, ingenting kan förhindra det som händer. Denna jävla känsla av hjälplöshet. Jag glömmer vissa dagar, lever som att allt är som vanligt, som att livet ditt inte är sårbart. Medan jag andra dagar bara vill skrika, vill slå någon, vill skapa någon slags rättvisa. Jag vill bara att du ska vara frisk. Jag har så svårt att vissa dagar bara acceptera sanningen. Som idag, efter att ha sett den här filmen. Jag är så rädd, livrädd att få fler samtal och sen stå där hjälplös igen. Jag kan inte prata med dig inte med någon, vågar inte, försöker vara stark. För mig eller för dig, ja vet inte, jag försöker bara vara stark. Och här lever jag i någon slags låtsasvärld, för att göra det lätt. Lätt för mig att leva utan att behöva känna. Herregud vad patetiskt, du är så stark och jag är så svag. Du är min hjälte. Alltid.
Jag vet inte varför jag skriver om det, kanske för jag inte kan prata om det. Hittar inga ord för dessa känslor. Jag antar att vara rädd är lättast under tystnad.