Om du aldrig provat, hur kan du då vara säker.
Jag behöver någon som säger vad jag ska göra, någon som kan känna åt mig, tycka åt mig, agera åt mig. Känner mig fången i mina miljoner tankar och lyckas inte fånga upp någon av dem. Det är bara ett total kaos i huvudet just nu och kl 14.00 på torsdag är det meningen att jag ska lyckas veta vad jag tycker/känner/vill.
HUR?
Annars, förutom att jag är lite vilsen lever liver vidare.
Jag umgås med fina vänner, dricker vin, jobbar, skrattar, tänker, köper blommor.
Idag har jag nästan varit så där små glad och skrattig som när man är småförälskad. Haha, himla märkligt. Men jag gillart. Jag är glad och det känns ganska viktigt just nu.
kan inte låta bli att önska att jag var någon annanstans, där inspiration och drömmar fortfarande finns och känns möjliga.
Tänk om...
Ja, tänk om tiden skulle få för sig att stanna. Va fint de vore om den hade gjort det en sommardag på öland.
Ja vet att ni sett dom här bilderna typ hundra gånger. Men det är här jag vill vara, helst hela tiden, varje dag.
Ja vet att ni sett dom här bilderna typ hundra gånger. Men det är här jag vill vara, helst hela tiden, varje dag.
KOM HEM NÅN GÅNG DÅÅÅÅ!
Alltså, saknarsaknarsaknarsaknarsaknar. Jättemycket.
Vill ha dig nära igen. Telefonavstånd iallafall.
Åh, kommer du ihåg den sommaren när vi åkte till ditt land och nästan fick en gädda!? När den nedrans fisken kom loss i sista sekunden och vi redan hade tänkt ut hur cooola bilder de skulle bli. Nu tror ingen oss. knas.
PUSS.
Vill ha dig nära igen. Telefonavstånd iallafall.
Åh, kommer du ihåg den sommaren när vi åkte till ditt land och nästan fick en gädda!? När den nedrans fisken kom loss i sista sekunden och vi redan hade tänkt ut hur cooola bilder de skulle bli. Nu tror ingen oss. knas.
PUSS.
klump i magen.
Skåne helgen var så himla bra. De bästa var att de inte fanns någon snö och att vi satt på uteservering och drack öl. Våren, snälla kom fort.
Nu, idag, känns allt väldigt.. väldigt... INGENTING.
Jag kan inte sätta ord på den här känslan. Det är så sjukt jävla jobbigt.
Jag tycker bara att det är otroligt jobbigt att veta att om några månader kanske jag inte har kvar det fina som jag har nu. Så otroligt fint allt är nu.. Hur kan jag ens tänka tanken att avsluta detta? Hur kan jag någonsin stanna?
Jag har en klump i magen. Det känns som den växer.
Och så håller jag på och bli sjuk också. Inte lägligt på något sätt.
13/12-10
Eskju Divine - Hold on.
Här har ni mig, här har ni vad som finns inuti. Varsågoda.
De fina med att veta, det är de lugn som infinner sig i mig. Och det är så otroligt fint, att de nästan inte är sant. Obeskrivligt bra känsla som bara finns där. Den finns där hela tiden, från den dagen jag visste.
Jag vet att jag kommer ha det bästa och roligaste jobbet i världen, för mig.
Jag kommer varje dag få ha på mig röda läppar och jag kommer skapa saker med lite hjälp av hand och hjärta.
Jag bara vet. Kanske kan tyckas självsäkert, det är de inte.
Jag är glad mest hela tiden när jag tänker på framtiden.
Undrar när den kommer. Jag vet med all säkerhet att den kommer, så under tiden njuter jag av den fina vardag jag har. Den vardag jag har just nu skulle jag aldrig byta bort, inte mot något.
Jag bor i de finaste av spökhus. Med de finaste av flickor. Jag har de bästa av bästa vänner runt om i landet. Jag älskar er. Jag har ett så roligt jobb, med de tokigaste av kollegor och lite små tokiga och fina arbetsuppgifter.
Familj som ingen annan, all kärlek.
Men en dag kommer jag vara någon annanstans. Förhoppningsvis efter en urskoj utbildning och lite mer resande.
Världen, du har mer att visa mig. Jag vill se allt. Jag har tid, så hand i hand, nu reser vi genom livet.
Jag vet vad jag vill bli, jag vet vad jag vill göra för en mycket lång tid framöver. Det känns så rätt som de bara kan bli, och jag är så glad för det.
Så va de med de. Godnatt mina kära.
I'll let you win i won't even put up a fight.
Hemma efter en helt förtjusande helg i Göteborg. Åh ska visa lite bilder en annan dag. Fick träffa alla fina personer som jag tycker så mycket om och jag hade urkul.
Nu är de bara att bita ihop. Förvånas över hur arg och upprörd jag blir varje gång jag går ut. Jag tycker verkligen inte om de här klimatet. Nej, jag är bara inte gjord för dessa dagar. Känner mig lite halv. Som om jag längtar efter att vara någon annanstans. Tror de har att göra med att förra året hade jag hela december på mig att njuta av mysiga fikan och träffa fina vänner för jag visste att efter nyår sticker jag på ett äventyr utan dess like.
Nu vet jag inte hur jag ska tänka, hur jag ska få tiden att gå lite snabbare. Hur jag ska klara av att vara glad hela vintern. Behöver lite nya miljöer, träffa nya människor, se nya saker. Men jag har inte orken att göra något åt de.
Lite besviken på mig själv, ta tag i dig Sara!
Och som vanligt blir allt bättre av att lyssna på tiger lou.
Godnatt.
Söndagar är ju bara för bra.
Vaknade upp av mig själv. Gick upp, gjorde kaffe, la mig i soffan och kollade på idol.
Söndagar är så himla sköna. Igår var en mysigkväll. Dock var vi så trötta, så vi hänge mest på köksgolvet och de va bra de med. Lisa och Björns lägenhet var helt fantastiskt fin.
Dags att ta tag i söndagen. Jag och Johanna ska ta en promenad och hämta våra cyklar sen ska vi handla och laga mat och kolla på film. SÖNDAGAR!
weheartit
Jag har hittat mina dagböcker från resan. Vem var hon som skrev de där raderna? Vem var hon som fick uppleva allt de där fantastiska. Hon finns kvar. I dagboken finns hon kvar. Jag lämnade henne medvetet där. Vilka bra beslut man ibland lyckas göra.
Söndagar är så himla sköna. Igår var en mysigkväll. Dock var vi så trötta, så vi hänge mest på köksgolvet och de va bra de med. Lisa och Björns lägenhet var helt fantastiskt fin.
Dags att ta tag i söndagen. Jag och Johanna ska ta en promenad och hämta våra cyklar sen ska vi handla och laga mat och kolla på film. SÖNDAGAR!
weheartit
Jag har hittat mina dagböcker från resan. Vem var hon som skrev de där raderna? Vem var hon som fick uppleva allt de där fantastiska. Hon finns kvar. I dagboken finns hon kvar. Jag lämnade henne medvetet där. Vilka bra beslut man ibland lyckas göra.
forever and ever and ever again.
Så himla fin tjej, fin vän. <3
Söndagar är fina dagar.
Har varit ute på en liten morgonpromenad i friska luften. Mycket skönt. Gick förbi edsbergsmarknaden vilket var mysigt, hittade en vilsen katt som jag ville ta med hem och så trampade jag på en snigel med hus.
Kom på mig själv att längta hem till mina två söta å mysiga katter där hemma. Det är liksom så svårt att ha djur nu när man inte har en planerad framtid. Men när jag blir gammal ska jag ha katt.
Den sista lilla sötsaken är min senaste ölandsförälskels. Åh sötast i världen.
Nu ska jag iväg å jobba.
Kom på mig själv att längta hem till mina två söta å mysiga katter där hemma. Det är liksom så svårt att ha djur nu när man inte har en planerad framtid. Men när jag blir gammal ska jag ha katt.
Den sista lilla sötsaken är min senaste ölandsförälskels. Åh sötast i världen.
Nu ska jag iväg å jobba.
Måndag.
Dricker mjölk och äter hallonbåtar. Känner mig som en fruktansvärd sara idag. Jag är arg, ledsen irriterad och känner att inget är riktigt bra. Blir tokig på sms jag inte förstår mig på, blir arg på fina vänner som jag älskar för att de inte tänker som jag när det kommer till vissa saker. Jag kan inte le åt att jag har en kalender fylld med fantastiskt roliga saker. Det går inte, för idag är jag inte på humör för någonting. Jag skulle gärna sitta med en tjock kofta och en fin bok vid någon okänd klippa och känna doften av vatten. Ha bara fötter, frysa lite. Tänka på fina saker, drömma mig bort i boken. Vara i okända städer där ingen kan mitt namn, där ingen vet vad som finns innanför. Där ingen tror att de förstår. I okänd städer försöker ingen vara någon de inte är. För ibland blir jag tokig på att inte förstå. Jag förstår inte hur man inte vill vara den man är, hur man tror att folk föredrar någon sorts lögn om vem man är. Jag tycker det är hemsk, jag blir nästan arg. Kanske är jag likadan. Kanske förstår ingen förutom en okänd stad vad som finns här inne, nära hjärta. Idag orkar jag inget, och jag är lite smått nöjd over vädret utanför fönstret. Jag trivs med det nu.
Where do i go, why can't you come.
När ensamheten slår som hårdast.
Min förebild i livets alla svårigheter.
Min fantastiska pappa är den galnaste och klokaste jag känner.
Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när det gäller alla saker han råkar ut för, känns som ett stort skämt att samma människa verkligen ska råka ut för allt. Och att ändå vara stark och säga, -"de finns de som har de sämre!" med ett leende, de är fan starkt. Åh, tänk om jag var lika stark som du.
Senaste då, jo Pappa och Ewa har varit i Norge och hälsat på lite vänner. En dag när de var på fjället och vandrade föll pappa ned för en ganska brant backe och slog sig på all sten. Eftersom han äter blodförtunanade tabletter för hjärtat blev det en himla massa blod från ben och arm. Sen när allt var borttorkat och fixat fortsatte dom vandra, ja för de ville såklar pappa. Aldrig ge upp. Sen när dom kom hem så kände han att armen gjorde väldigt ont och åker in till någon norsk vårdcentral. Det visar sig att armen var av och på med gips. Det händer ju bara honom, och han är väl antagligen den enda som skulle fortsätta vandringen! Jamen varför inte!?
Blir ju lite smått tokig, men vet att det inte finns något att göra, bara sån han är. Som att cykla in till sjukhuset när han hade lite ont i hjärtat. Jaha, va de en hjärtinfarkt!?. PUCK, det är va du är. Men så bäst. Min fantastiska pappa.
Nu ska jag mysa med mina fina vänner tills sena timmar.
Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när det gäller alla saker han råkar ut för, känns som ett stort skämt att samma människa verkligen ska råka ut för allt. Och att ändå vara stark och säga, -"de finns de som har de sämre!" med ett leende, de är fan starkt. Åh, tänk om jag var lika stark som du.
Senaste då, jo Pappa och Ewa har varit i Norge och hälsat på lite vänner. En dag när de var på fjället och vandrade föll pappa ned för en ganska brant backe och slog sig på all sten. Eftersom han äter blodförtunanade tabletter för hjärtat blev det en himla massa blod från ben och arm. Sen när allt var borttorkat och fixat fortsatte dom vandra, ja för de ville såklar pappa. Aldrig ge upp. Sen när dom kom hem så kände han att armen gjorde väldigt ont och åker in till någon norsk vårdcentral. Det visar sig att armen var av och på med gips. Det händer ju bara honom, och han är väl antagligen den enda som skulle fortsätta vandringen! Jamen varför inte!?
Blir ju lite smått tokig, men vet att det inte finns något att göra, bara sån han är. Som att cykla in till sjukhuset när han hade lite ont i hjärtat. Jaha, va de en hjärtinfarkt!?. PUCK, det är va du är. Men så bäst. Min fantastiska pappa.
Nu ska jag mysa med mina fina vänner tills sena timmar.
det går ont där inne och sakta, så sakta går jag sönder.
Ikväll är en sån där kväll när jag känner mig så långt ifrån alla jag älskar. Då jag känner mig osäker på allt och inte trygg med något. Jag vågar inte somna, jag vet att mardrömmarna väntar på mig. Jag ser spindlar som kryper överallt, det finns aldrig några spindlar. Det är bara inbillning och de kommer när jag är ensam, försvarslös. Jag vill bara hem till huset där jasminblommorna blommar i trädgården och där min älskade familj finns. Jag behöver er idag, egentligen alltid. Varje sekund av livet.
.
Klarade inte av att vara hemma, inne var de så varmt. Vet inte om de va febern eller bara för mycket tankar som behövde komma ut. Ut i en underbar sommarkväll, promenerade runt viken, njöt av värmen och försökte rensa tankarna. Önskar att kameran hade följt med, de va en fin kväll. Och jag tror jag inte kommer någon vart i tänkandet, blir inte gladare eller lugnare. Så nu ska jag ta hjälp av sömnen.
.
Kvällar som denna går jag nästan sönder av oro.
Jag har så svårt att se något ljust i den här mardrömmen.
I passed on to another room where everything looks different
Igår var en sån där kväll som kommer ibland, mycket oro och spökane tankar. Men idag är de bättre, lyssnar på tingsek och njuter av solen utanför fönstret. Och imorgon är jag ledig, underbart. 
när räddningen bara är ett samtal bort.
Jag skakar av mig oron, torkar tårarna, tar på mig någon slags mask som gör mig till någon som orkar. För jag är så himla glad, det är bara ibland som jag inte orkar hålla allt tillbaka. Men dessa stunder är ganska få, vilken är väldigt skönt. Men samtidigt är det skönt att bara få ut de, gråta ut varenda tår, inte spara någon. Imorgon är det söndag och då kommer jag vakna och vara glad, det vet jag. Det här är något jag inte kan göra något åt, står maktlös i de här. Så medan jag väntar lever jag som jag vill, nämligen en förtjusande vardag omringad av vänner och annat fint. Ja, det är inget jag kan göra. Jag skriver för mig själv, för att få någon slags klarhet i hur jag fungerar och hur jag känner. Cecilia, tack.
Nu, godnatt.
Nu, godnatt.
i feel this heavy pressure pounding through my chest.
Efter jobbet hämtade fina Emma upp mig för en bio i kista! Idag har verkligen varit bioväder, så det var himla mysigt. Vi såg Dear John, och den var fin, romantisk, sorglig, tänkvärd. Men ingen sån film som får högsta betyg och kommer finnas kvar för evigt. Vi grät så att näsan rann. suck, vad ska man göra av alla tankar som bara gör en ledsen? Låta de stanna, kämpa. Eller försöka förtränga, köra på tills det inte går längre? Jag vet inte hur man gör, hur man fortfarande är människa medan m.n bär på saker som känns så otoligt svåra att se förbi. Svårt att se förbi ens liv. jag orkar inte vänta längre!
