en sommar sol i en höstsjäl.
Solen värmer. det är den nionde i nionde tvåtusennio.
Jag har ändrat min själ. tagit av klänningen för jeansen. sorgligt?
Inte alls, klänningen kommer vara på hela hösten. hela vintern.
Jag ska stå på flygplatser världen över, i klänning ska jag gå på ett flyg
som tar mig ifrån det där som jag inte orkar bära på.
det som inte väger något men som ändå är så tungt.
om jag tog det med mig skulle det inte märkas på väskans vikt,
det ligger inte i väskan.
det sitter liksom där inne, det hade blivit för tungt för mig att andas om jag tog det med mig.
Jag lämnar det hemma, tar med det fina som inte väger i väskan eller där inne.
Lämnar det för ett tag, få lite ro i en höstsjäl.
Jag ska gå av flyg. Mötas av nya vyer. Se ansikten jag aldrig sett förr.
Ta fotografier på sånt som är fint, på leénden, på hus med stora fönster, på marknader där färgglada koftor säljs.
Svartvit. Jag ska fotografera leénden i svartvit. Inte de färgglada koftorna.
Gå och lyssna på människor som pratar på andra språk än jag. Det ska jag göra.
Sitta med starbuckskaffe och skriva i min bok. Det ser jag fram emot.
Köpa julklappar i oktober, så fint.
Jag har en längtan inom mig efter det som finns så långt borta att cykeln inte klarar av att ta mig dit. Kanske inte bilen heller.
Det kommer bli fint att kliva av ett flyg dagen innan första advent. Samma sara, kanske samma skor. Men med en kamera fylld av leénden tagna i svartvit i en stad som ligger långt borta. New york.
Staden jag så innerligt vill se.
Landet där den fina Elin leker med barn och den så rara Karin spelar boll.
Mor Carina. Vän Zandra.
Båda tar resväskan, packar för två månader i London.
Den första till en liten stad med en park med hjortar. fint.
För att bygga upp en affär och göra den fin. Jag är stolt över dig mamma.
Flyget mot mor går förhoppningsvis i vinter. i december.
Den andra till London city för att hitta en lägenhet och ett jobb.
För att så modigt se hur man lever där. och hon dricker inte kaffe.
För tänk, det finns så mycket som lockar med den där staden.
Flyget mot vännen går den 17 oktober. mitt i hösten.
It's not the place it's the distance
that makes the call. -Tiger lou.
Jag har ändrat min själ. tagit av klänningen för jeansen. sorgligt?
Inte alls, klänningen kommer vara på hela hösten. hela vintern.
Jag ska stå på flygplatser världen över, i klänning ska jag gå på ett flyg
som tar mig ifrån det där som jag inte orkar bära på.
det som inte väger något men som ändå är så tungt.
om jag tog det med mig skulle det inte märkas på väskans vikt,
det ligger inte i väskan.
det sitter liksom där inne, det hade blivit för tungt för mig att andas om jag tog det med mig.
Jag lämnar det hemma, tar med det fina som inte väger i väskan eller där inne.
Lämnar det för ett tag, få lite ro i en höstsjäl.
Jag ska gå av flyg. Mötas av nya vyer. Se ansikten jag aldrig sett förr.
Ta fotografier på sånt som är fint, på leénden, på hus med stora fönster, på marknader där färgglada koftor säljs.
Svartvit. Jag ska fotografera leénden i svartvit. Inte de färgglada koftorna.
Gå och lyssna på människor som pratar på andra språk än jag. Det ska jag göra.
Sitta med starbuckskaffe och skriva i min bok. Det ser jag fram emot.
Köpa julklappar i oktober, så fint.
Jag har en längtan inom mig efter det som finns så långt borta att cykeln inte klarar av att ta mig dit. Kanske inte bilen heller.
Det kommer bli fint att kliva av ett flyg dagen innan första advent. Samma sara, kanske samma skor. Men med en kamera fylld av leénden tagna i svartvit i en stad som ligger långt borta. New york.
Staden jag så innerligt vill se.
Landet där den fina Elin leker med barn och den så rara Karin spelar boll.
Mor Carina. Vän Zandra.
Båda tar resväskan, packar för två månader i London.
Den första till en liten stad med en park med hjortar. fint.
För att bygga upp en affär och göra den fin. Jag är stolt över dig mamma.
Flyget mot mor går förhoppningsvis i vinter. i december.
Den andra till London city för att hitta en lägenhet och ett jobb.
För att så modigt se hur man lever där. och hon dricker inte kaffe.
För tänk, det finns så mycket som lockar med den där staden.
Flyget mot vännen går den 17 oktober. mitt i hösten.
It's not the place it's the distance
that makes the call. -Tiger lou.
Kommentarer
Trackback