.

Jag skakar av mig oron, torkar tårarna, tar på mig någon slags mask som gör mig till någon som orkar. För jag är så himla glad, det är bara ibland som jag inte orkar hålla allt tillbaka. Men dessa stunder är ganska få, vilken är väldigt skönt. Men samtidigt är det skönt att bara få ut de, gråta ut varenda tår, inte spara någon. Imorgon är det söndag och då kommer jag vakna och vara glad, det vet jag. Det här är något jag inte kan göra något åt, står maktlös i de här. Så medan jag väntar lever jag som jag vill, nämligen en förtjusande vardag omringad av vänner och annat fint. Ja, det är inget jag kan göra. Jag skriver för mig själv, för att få någon slags klarhet i hur jag fungerar och hur jag känner. Cecilia, tack.

Nu, godnatt.