i feel this heavy pressure pounding through my chest.

Efter jobbet hämtade fina Emma upp mig för en bio i kista! Idag har verkligen varit bioväder, så det var himla mysigt. Vi såg Dear John, och den var fin, romantisk, sorglig, tänkvärd. Men ingen sån film som får högsta betyg och kommer finnas kvar för evigt. Vi grät så att näsan rann. suck, vad ska man göra av alla tankar som bara gör en ledsen? Låta de stanna, kämpa. Eller försöka förtränga, köra på tills det inte går längre? Jag vet inte hur man gör, hur man fortfarande är människa medan m.n bär på saker som känns så otoligt svåra att se förbi. Svårt att se förbi ens liv. jag orkar inte vänta längre!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0