.

Min fantastiska pappa är den galnaste och klokaste jag känner.
Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta när det gäller alla saker han råkar ut för, känns som ett stort skämt att samma människa verkligen ska råka ut för allt. Och att ändå vara stark och säga, -"de finns de som har de sämre!" med ett leende, de är fan starkt. Åh, tänk om jag var lika stark som du.

Senaste då, jo Pappa och Ewa har varit i Norge och hälsat på lite vänner. En dag när de var på fjället och vandrade föll pappa ned för en ganska brant backe och slog sig på all sten. Eftersom han äter blodförtunanade tabletter för hjärtat blev det en himla massa blod från ben och arm. Sen när allt var borttorkat och fixat fortsatte dom vandra, ja för de ville såklar pappa. Aldrig ge upp. Sen när dom kom hem så kände han att armen gjorde väldigt ont och åker in till någon norsk vårdcentral. Det visar sig att armen var av och på med gips. Det händer ju bara honom, och han är väl antagligen den enda som skulle fortsätta vandringen! Jamen varför inte!?
Blir ju lite smått tokig, men vet att det inte finns något att göra, bara sån han är. Som att cykla in till sjukhuset när han hade lite ont i hjärtat. Jaha, va de en hjärtinfarkt!?. PUCK, det är va du är. Men så bäst. Min fantastiska pappa.


Nu ska jag mysa med mina fina vänner tills sena timmar.