.

på en sekund blev alla mina bekymer till små sekunder som bara flyger iväg, de finns inte kvar längre, för de är egentligen så små att de inte borde få finnas i min hjärna. Att jag ens klagar över en rygg som gör ont, jag skulle gärna ta på mig 10 ryggar med massa smärta för att få dig att må bra. Ta allt ditt och göra de till mitt, för jag klarar mig inte utan dig. Från att andas in den fria och rena vårluften till att inte känna något alls. På en sekund växte sig något stort tungt sig stort i magen, jag tror de kallas oro. Och den där klumpen av oro gör att de blir svårt att andas, gör att jag inte riktigt får kraft att tänka på något annat än du och allt vad du betyder för mig. För de här klarar jag nog inte av, så det här måste sluta fint.
Vårdcentralen, du som var där den dagen, jag skulle vilja ta min oroklump och slänga den hårt på dig, för du borde inte få ha ditt jobb kvar för du kan ingenting och för de hatar jag dig. fan vad jag inte orkar med de har.