.

Precis kommit upp till stockholm, huset är tommt och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Väntar på fina ida, hoppas på att hon kan rädda mig lite. Jag tror jag behöver räddas, men jag vet inte ifrån vad. Galet vad jag inte tycker om att känna så här.
Sen vore det trevligt om jag slutade må illa så jag kunde äta lite mat och bli lite pigg. 
Om jag klarar den här veckan klarar jag nog allt. Det är så det känns, och som det känns! Det gör nästa ont.