märkt för livet.

Sekunden innan nålen började märka mig var det värsta jag varit med om! men kände mig ganska lugn när tyson satt och pratade på sin halvdåliga svenska och hade ett urgulligt svettband i håret. Verkligen kalas cool kille, så jag ville ju inte vara sämre, så jag höll minen genom hela tatueringen. OCH det gjorde faktiskt inte så ont, faktiskt inte ont alls. Skönt tyckte jag och började tänka på nästa tauering som skulle göras. Ida, Cecilia och Peter fick inte vara med utan fick stå på andra sidan och kolla på medans jag så coolt märkte mig för livet.
Sen var det Cecilias tur, hon var lika cool hon och den blev så fin så fin!
Nu längtar jag bara tills jag vaknar imorgon så jag får ta bort plasten och granska den beundra hur fin den är.

Åh, det här är fint på hög nivå, att vara märkt för livet.



Duktiga Cecilia märks. Kolla in det söta svettbandet. Jag blir nästan knäsvag.


(Tänkte på en sak också, undra om det är någon man som läser den här bloggen? Ifall det är det, mot all förmodan, så har jag ett litet tips som jag la märke till idag! Hur fint hängslebyxor än är, ni får inte någon söt rumpa i dem, tyvärr!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0